I det här inlägget kommer jag att förhålla mig till och resonera kring en del av de många intressanta frågor som ställs i p.

Anna G. Jónasdóttir
Centrum för feministiska samhällsstudier
Samhällsvetenskapliga institutionen
Örebro universitet
SE-701 82 Örebro
E-postadress:

Feminism, vetenskap och föränderliga kunskapsintressen

Presenterat på den nordiska konferensen Kvinnorörelser – inspiration,
intervention och irritation, 10-12 juni 2004, i arbetsgruppen: ”Kön och
vetenskapssamhället”
Arrangörer: Islands universitet, Islands kvinnohistoriska arkiv och NIKK
Plats: Reykjavík, Island

”Förändringsperspektivet” - vilken förändring?ad vill vi med
vetenskapssamhället kolleger?
Varför verkar vi i vetenskapssamhället? Vad vill vi åstadkomma? ”Förändring”, säger många, och då frågar jag: Vilken förändring? Förändring av vad? Till vad? På vilka premisser? Det kanske finns anledning att titta närmare på vad som har hänt med ”förändringsperspektivet” på senare tid, dvs var det såkallade problemformuleringsprivilegiet vad gäller förändring idag ligger. All förändring är kanske inte emancipatorisk. Frågan om förändringsperspektivets begreppshistoriska öden och äventyr återkommer jag till på slutet. I detta papper kommer jag att förhålla mig till och resonera kring en del av de många intressanta frågor som ställdes inför konferensen Vetenskap och emancipation – Emancipation och vetenskap, som hölls i Umeå, Sverige i november 2002. "Konferensen handlar om förändringsperspektivet" stod det bland annat i programmet. Nu samlas vi, nordiska forskare, på en konferens bl. a. kring temat ”Kön och vetenskapssamhället”. Varför är vi då här? Om inte förändringsperspektivet är entydigt - vad driver oss? Vad vill vi med vår forskning och lärargärning? Befrielse? Ökad jämställdhet? Emancipation? Förverkliga demokratiska samhällen? En bättre värld? Eller vill vi – just i egenskap av lärare och forskare – först och främst förändra kunskapsläget och kunskapssökandets betingelser i Utan tvekan drivs de flesta av oss av lust att efter bästa förmåga bidra till att förändra det vetenskapliga kunskapsläget – och samtidigt hoppas vi, i och genom vår verksamhet och våra resultat, direkt eller indirekt kunna bidra till att förändra samhället i en mer eller mindre klart definierad riktning. Sådana drivkrafter tror jag faktiskt vi har gemensamt med många, kanske det stora flertalet forskare och lärare. På ett allmänt plan är detta ganska trivialt. Vi är forskare och lärare/doktorander vid universitet och högskolor och feminister (eller någon sorts jämställdhetsivrare) som kommer samman, bl a på konferenser, för att diskutera förhållandet 1 Föreliggande papper är en något reviderad version av mitt anförande på ovannämnda konferens. Arrangör var det Nationella sekretariatet för genusforskning. mellan ”Vetenskap och emancipation – Emancipation och vetenskap”ellan ”Kön och vetenskapssamhället”, eller liknande. På frågan huruvida "genusforskningen /skiljer sig/ från Det gör den inte. Inte generellt sett. Finns det då ingen skillnad i det här aktuella avseendet? För det första: Det vi vill förändra – både vad gäller kunskapsläget i vetenskapen och sakförhållanden i övriga samhället handlar om kön, om kön och makt, dvs. ytterst om sexualitetens betydelse och villkor i mänskliga samhällen och kulturprodukter. Skillnaden ligger i kunskapsintressena och de förhållanden i samhället som dessa kunskapsintressen härstammar från eller relaterar sig till. Och dessa förhållanden är mycket brännbara; politiskt och ideologiskt brännbara. Att anlägga ett förändringsperspektiv på kön, sexualitet och makt kan vara bland de mest konfliktframkallande saker man kan göra. "Kan vara", säger jag. Det är nämligen inte bara bland feminister, eller först kring 1970, som kön har problematiserats teoretiskt, empiriskt, filosofiskt. Tvärtom har de mest inflytelserika manliga filosoferna, från antiken och långt in i den nya tiden, öppet använt kön som förklaringsfaktor. Männen sågs som kausalpotenta (Aristoteles) och kunskapsförmögna (Kant) storheter just i kraft av sitt Det brännbara nu ligger i hur vi problematiserar kön. Vi började (på nytt), och successivt på allt bredare front världen över, under 1960- och 1970-talen att ställa nya frågor om kön. Det var "When Women Ask/ed/ The Questions", för att relatera till den amerikanska historikern Marilyn Boxers boktitel (1998), som det började bränna till kring könsrelaterade forskningsintressen. I och med denna vändning var vi definitivt inte längre enbart föremålet som andra (främst mer eller mindre mäktiga män) ställde en fråga om, "The Woman Question". "We were the ones who asked the questions". Och utvecklingen har fortsatt. En liten men förhoppningsvis växande grupp av män har börjat ställa nya frågor om sig själva som kön. Och könsfrågan har fortsatt att utvecklas åt flera olika håll. För det andra så utvecklar vi våra kunskapsintressen ur ett vetenskapligt och samhälleligt underläge; och som sagt inte vilket underläge som helst (många andra kunskapsintressen och 2 Hur kommer det sig för övrigt att ”emancipation” används som nyckelterm här? Det är ju ett 1800-talsord som knappast använts av feminister själva; ett ord som närmast hör ihop med det sätt att se på könsmaktproblematiken som brukade sammanfattas under benämningen ”The Woman Question”. forskargrupper befinner sig också i ett kroniskt underläge) utan ett underläge i – ja låt oss Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vi kring 1970 fick nästan direkt politiskt och ekonomiskt stöd. Dels var kvinnliga politiker och en och annan central manlig aktör positivt inställda, dels var de historiska och de politisk-ekonomiska omständigheterna uppenbarligen sådana från, låt oss säga slutet av 1950-talet/tidigt 1960-tal och framåt att forskning om "Kvinnors liv och arbete", om differentierade och det nya som växte fram kring 1970, den så kallade "nya kvinnoforskningen" – som för övrigt aldrig handlade enbart om kvinnor utan om könsrelationer både kors och tvärs – kom – om inte till ett dukat bord så in i en kunskapshungrig omgivning. Vetenskaplig legitimitet och vad vi gör när vi tar utgångspunkter
Vilken är vår uppgift och vilket är vårt ansvar som forskare/lärare? Vad krävs av oss som forskare, som delaktiga i vetenskapssamhället om vi ska kunna uppfylla helst både det emancipatoriska syftet (om vi nu har ett sådant) och bidra till att upprätthålla och stärka den vetenskapliga legitimiteten hos det kunskapsfält som vi är involverade i att utveckla? Och är det så att könsforskningen, genusforskningen skiljer sig och bör skilja sig från all annan Här föreligger de facto olika svar, också – och det är det som är viktigt – bland oss själva, feminister och forskare – forskare och feminister. Vi svarar på frågan om vad som är vår uppgift och vårt ansvar som forskare utifrån i grunden olika premisser. Det beror på att vi (och så har det varit från starten) anammar olika syn på vad vetenskap är, bör vara och 3 Frågan ställdes i Umeå-konferensens program. 4 Boken Kvinnors liv och arbete (red. Stina Thyberg), som utkom 1962, var resultatet av ett omfattande empiriskt och teoretiskt forskningsprojekt där några av pionjärerna i den svenska och den norska könsrollsforskningen (som alltså startade redan under 1950-talet) samverkade. Boken gavs ut av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, och projektet hade sina yttre betingelser i det närmast akuta behov av mer folk i arbetskraften som uppkom i Sverige under 1950- 0ch 1960-talens ekonomiska expansion. Eller, för att citera sociologiprofessorn Edmund Dahlström, en av de ledande i projektet, då han 30 år senare också bidrog till boken av Joan Acker m fl, Kvinnors och mäns liv och arbete: ”De gifta kvinnorna och mödrarna blev en alltmer strategisk ’ny’ arbetskraft vid sidan av invandrare. Näringslivets män ropade på åtgärder för att underlätta de gifta kvinnornas förvärvsarbete och företag öppnade egna daghem” (Dahlström 1992: 18). För dem som exempelvis anammar den postmodernistiska synen (se f. ex. Lyotard 1984: 10) att vetenskapen kan ses som ett bland flera "språkspel" (language games), ”som råkar vara prestigefyllt för tillfället” (Norris 1996: 167), ett sätt bland flera likvärdiga (eller till sina grundprinciper likadana) att framställa större eller mindre berättelser (andra är religioner, mytologier, fiktion, konst etc.) blir frågan om särskild vetenskaplig legitimitet irrelevant. Det finns ingen grund att för vetenskapens del – feministisk/könsteoretisk/genus- eller annan – göra anspråk på någon annan sorts legitimitet än den som kan vinnas genom maktkamp och upprätthållas med strategiskt använda maktmedel. Även bland dem av oss som anser att vetenskapen (oavsett vad den handlar om) kan och bör tillskrivas en viss "egenart" ("egenvärde") relativt fiktionen, religionen etc., alltså att vi är engagerade i en typ av kunskapssökande/-produktion som ställer vissa krav och ålägger oss ett visst ansvar, blir svaren olika. Beroende på vilken paradigm eller forskningstradition som vi anammar (kan vara mer eller mindre medvetet/reflekterat) föreligger olika uppfattningar om vad som gör god vetenskap god, vad som är legitimt. Här tror jag att en mycket viktig vattendelare ligger i frågan: Vad gör vi när vi tar utgångspunkter? Vad kan vi låta ingå i uttalade eller outtalade premisser, väljas och slås fast som just utgångspunkter och vad måste undersökas och besvaras empiriskt eller empiriskt-teoretiskt, för att kunna användas med Här fanns det länge och finns fortfarande – fastän det varierar både till arten och graden – ett spänningsförhållande mellan en "male-dominated mainstream" å ena sidan och kvinno-/köns- /genusforskningen å den andra. Vi som varit med ganska länge har troligan alla drabbats mer eller mindre hårt av bastant okunnighet, upphöjd arrogans och/eller av en välvillig trångsynthet. Allt detta finns kvar på många håll, men situationen har definitivt också förändrats. Det mest seglivade, och det som vi lär få leva med framöver är det artiga ointresset och privilegiet att inte behöva sätta sig in i vår forskning och våra resultat – ens då "man" forskar på områden där en stor mängd könsforskning/genusforskning föreligger. Men detta spänningsfält är inte det enda. Och, kanske är det så att ju större och mer utvecklat vårt samlade forskningsfält blir, ju mindre relativt sett blir vikten av både det artiga ointresset och de agressiva besserwisserattityder som också drabbar oss ibland. Alltså, den relativa vikten av hur förhållandet till icke-köns-/genusforskning artar sig avtar ju större och mer Kvinno-/köns-/genusforskningen (oavsett namn) är som sagt själv delad i frågan om vad vi gör när vi tar utgångspunkter. Det beror på, menar jag, att denna forskning idag – och ända från starten – anammar olika vetenskapsfilosofiska grundantaganden, olika paradigmatiska ramar, eller forskningstraditioner. Inte minst frågan som så ofta vållat och vållar upprördhet i seminarierummen, dvs. om/när vi insisterar på att vi tar makt/maktrelationer med i utgångspunkterna, delar även oss i olika grupperingar med olika perspektiv och förhållningssätt. Här finns inte utrymme att föra något långt resonemang om detta. Jag ska bara kort försöka konkretisera vad jag menar. Alltså, hur gör vi när vi så att säga bakar in "makt" i utgångspunkterna/premisserna för en vetenskaplig studie? Vad är legitimt i detta avseende i de olika forskningstraditionerna? Och här talar jag om de tre huvudparadigmen (som alla har flera underavdelningar/varianter) Utifrån en förenklad positivistisk uppfattning (gäller bara den empiristiska grenen av positivismen) kan inga maktförhållanden antas annat än som hypotetiska utsagor som skall prövas i varje enskild studie. I varje fall används ofta sådana argument i diskussioner som ibland kan misstänkas handla om annat än det vetenskapligt primära: att söka klarhet och pröva kritiskt – i konstruktivt syfte. När det gäller den moderna positivismens andra huvudgren, rational choice-logicismen, är saken annorlunda, där tillskrivs makt axiomatiskt aktörerna. Dessa är ju suveräna i sina valhandlingar. Utifrån ett hermeneutiskt perspektiv (tolkningsperspektivet) med dess subjektivistiska kunskapssyn är det bara legitimt att ta med makt om de ingående subjekten själva upplever sig ha makt. Som en av 1900-talets starkaste anti-positivister, nationalekonomen och den prokapitalistiske filosofen Friedrich Hayek uttrycker saken: ”So far as human actions are concerned the things are what the acting people think they are” (Hayek 1979: 44). 5 Min framställning här bygger delvis på Shapiro & Wendt (19xx) ”The Difference that Realism Makes”. Vidare, om vi väljer en språkbaserad tolkningsmodell och lägger den som raster över samhället, t.ex. en modell som slår fast: (1) att ”skillnad” är den grundläggande teoretiska analysenheten; (2) att skillnad alltid definitionsmässigt är en hierarki samt (3) att i den mån det skrivs om aktiva subjekt och rörelse i denna modell så är det ett psykoanalytiskt grundat maktbegär – i betydelsen begär efter dominans/herravälde – som utgör grundantagandet. Här finns det helt klart en filosofiskt given maktteoretisk utgångspunkt som (i likhet med rational choice logicismen) samtidigt utgör den analysmodell som används i empiriska Ett annat exempel kan vara den s.k. "dominansansatsen" (the dominance approach), som (bland feministiska forskare) mest pregnant och explicit anammas av Catharine MacKinnon. Dominansansatsen går tillbaka på en syn där utgångspunkten är att själva det mänskliga varat är en kamp mellan härskare och härskad, mellan herre och slav, våld och motstånd. En klassisk samhällsvetare i denna tradition var Max Weber, men synsättet är äldre än så. Det kan vara intressant att påminna sig om att det var denna samhälls- och historiesyn som Friedrich Engels argumenterade mot i odet i vida kretsar och hämtar särskild inspiration från den tyske politiske tänkaren Carl Schmitt (han med ”friend vs. Realismen har ett annorlunda sätt att ta utgångspunkter och att se på makt. Makt i samhällen uppfattas inte ontologiskt som dominans utan som "sociala krafter" (social forces), vilka ytterst kommer ur/är mänskliga förmågor, potentiella och aktivt omsatta kapaciteter som kan ta, och hela tiden tar, skiftande former. När det gäller att ta utgångspunkter för enskilda studier, empiriska eller teoretiska, så är den viktiga skillnaden mot exemplen ovan att man så att säga börjar i empirin. Man börjar inte i filosofin, det är inte därur som analysmodellen eller de teoretiska begreppen hämtas. Utgångspunkten är en (empiriskt) existerande verklighet som förbryllar, som väcker undran och som berör oss (ofta berör oss illa). Den abstrakta analysen 6 Se avsnitten ”Våldsteori”, s 217ff. Det kunde vara värt en uppsats att jämföra valda delar ur Anti-Dühring (Engels kritik av ”Herr Dührings allsmäktiga ’våld’”, s 227) med dito ur MacKinnons Feminism Unmodified. Discourses on Life and Law (1987, t ex s 40ff. 7 Se t ex Chantal Mouffe, ”Democracy – Radical and Plural”, CSDBulletin Winter 2001-2002, Volume 9 Number 1. Vidare verkar utbredningen öka av ansatser som definierar in olika slags konfliktuella (agonistic) axiom i sina ansatser. Jfr t ex Lyotards sätt att definiera ”the nature of the social bond /in /the postmodern perspective” (1984: 14), när han beskriver sin ansats som ett språkspel och ”fight”: ”to speak is to fight, in the syftar här till att kunna urskilja vad den komplexa förbryllande verkligheten består av, renodla vissa drag i den för att bättre kunna få grepp om sammanhang och, inte minst, för att kunna förstå och i viss mån förklara förändring. Konkret kan det att ta utgångspunkt som bl a innefattar antaganden om makt göras genom att relatera till en rad olika indicier: existerande forskning (i form av hyfsat hållbara empiriska resultat och rimliga beprövade eller prövbara teorier), offentlig statistik, ännu icke utforskade men ganska uppenbart föreliggande maktförhållanden osv. På en sådan grundval knyter man sedan an till, kritiserar, tar i bruk, eller utvecklar vidare, teoretiska begrepp och ansatser med vars hjälp själva de elaborerade forskningsfrågorna formuleras. En viktigt princip i den här varianten av den realistiska forskningstraditionen är att både ett bestående prövbarhetskrav och en viss teoretisk obestämbarhet alltid föreligger. Utifrån detta realistiska perspektiv är det således varken epistemologin (inte heller epistemologisering av ontologin) som i den hermeneutiska traditionen eller "metodens tyranni", vilken har sagts (Bernstein 1983: xi) karaktärisera positivismen, som dikterar forskningsfrågorna. Det gör heller inte ontologin (de vetenskapsfilosofiska grundantagandena om varats beskaffenhet). Det gäller tvärtom att upprätthålla en gräns mellan de vetenskapsfilosofiska (dvs de ontologiska, metodologiska och epistemologiska) grundantagandena och principerna å ena sidan och de specifika teorierna och den teoretiskt relaterade och bearbetade empiriska forskningen å den andra. De förstnämnda prövas ju inte i samma mening som de empiriskt orienterade teorierna utan de antas och förutsätts som (och här citerar jag Marx) "ledtråd för vidare studier". Kommunikation över denna gräns är hur viktig som helst, särskilt i tider som nu, då en mäktig trend är att just riva den eller inte ens låtsas om att den finns, är relevant, eller bör finnas. Vi kan kort jämföra hur en syn, där epistemologin och frågor om filosofiskt säker/osäker kunskap dikterar forskningsintresset, skiljer sig från en syn där ontologiska antaganden, metodologiska principer och epistemologiska kriterier förvisso finns med och ligger som grund men som relativt inaktiva fält. I det första synsättet är kunskapssökandet också direkt relaterat till etik och politik, och det kan illustreras med välkända kantianska frågor. Utifrån sense of playing, and speech acts fall within the domain of a general agonistics” (1984: 10). Vidare menar han att det är en ”öppen fråga” huruvida ”the entirety of social relations is of this nature” (1984: 15). en kunskapsteoretisk fråga antas vi – forskare och andra - kunna komma fram till vad vi bör göra, varpå vi skall kunna dra politiska slutsatser och leverera politiska rekommendationer. "What may we reasonably hope for?" (Sam För det andra synsättet kan visserligen sådana vetenskapsfilosofiska, etiska och politiska frågor ses som i och för sig viktiga, men de är inte och kan inte vara centrala för forskningen. – Empiriskt orienterade teoretiska analyser, teori- och begreppsutveckling. – Teoretiskt inbäddad (inte nödvändigtvis alltid så avancerat teoretiskt behandlad) empirisk – Teorikritik och begreppshistoriska studier, diskursanalyser. Exempelvis är det viktigt med olika slags maktdiskursstudier.låta vare sig postmodernismen eller pragmatismen helt ockupera termen ”diskurs”.) Alltså: De vetenskapsteoretiska grunder vi står på när vi förväntar oss och kräver vetenskaplig legitimitet är olika. De varierar inom vårt fält och gör det också och har alltid gjort så i övriga forskarsamhället. Om någonting kan läras av vetenskapens historia är det att inga akademiska strider tenderar att bli så hårda som just de vetenskapsfilosofiska (jfr. de med jämna mellanrum uppblossande sk metodstriderna). Kanske är det också delvis därför vi har svårt för att gå in i diskussioner om sådana skiljelinjer oss emellan. De splittrar oss och gör oss sårbara utåt. Dessutom, och inte minst, är det svårt rent kunskapsmässigt att föra diskussioner tvärs över de vetenskapsfilosofiska gränserna, det är så överväldigande mycket att sätta sig in i. Den påstådda "inkommensurabiliteten" mellan paradigmen är om inte annat en praktisk fråga. 8 Norris (1996: 14) menar att t. ex. Foucault i sina sena arbeten är ”everywhere concerned with the three great questions of Kantian thought in its epistemological, ethical, and socio-political aspects”. 9 Det finns ingen anledning att se det som att poststrukturalister, eller pragmatister för den delen, har ensamrätt till termen ”diskurs”. Rimligare är att som Nancy Fraser skriver (själv pragmatist av den habermasiska skolan) i ett kritiskt inlägg mot Judith Butler: ”conceptions of discourse, like conceptions of subjectivity, should be treated as tools, not as the property of warring metaphysical sects” (Fraser 1995: 167). Vem stal förändringsperspektivet?
I det konferensprogram som reflektionerna i detta papper kretsar kring ställdes frågan: "Kommer förändringsperspektivet att bli mindre viktigt om genusforskningen blir en del av mainstream?". Mitt svar på den frågan är: Nej, det tror jag inte. Men ju mer vi tittar på dagens mainstream och världen omkring oss blir vi kanske överraskade av att "förändringsperspektivet" för det första inte är ett, och nog aldrig har varit det, för det andra att det inte kan likställas med ett emancipatoriskt perspektiv (eller frigörelse, eller framsteg eller ökad jämställdhet, eller strävanden efter en fredligare eller bättre värld) och för det tredje att motsättningen förändring versus status quo, och därmed krav på förändring respektive bevarande av status quo (det bestående), idag inte går där vi kanske föreställer oss och gärna vill att den ska gå. Det globala kapitalet – på det nationella planet den tvingande ekonomiska tillväxten – och dess olika "underleverantörer", dvs managementfilosofer, organisationskonsulter, tankesmedjeintellektuella, m fl, har, lite slagordsmässigt uttryckt, stulit förändringsperspektivet. I dessa sammanhang har i många år nu förändring (kontra bakåtsträvan!) varit centralt som ledord. Och det handlar inte bara om retorik! (om nu den är något bara.) Det intressanta med de idag förhärskande omvandlingsstrategierna som tagit förändringsidiomet i sin tjänst är dels att det rör sig om – med Edmund Burkes ord – att "förändra för att bevara", dvs. att förändra världskapitalismens socialpolitiska och kulturella existensbetingelser för att bevara dem. Dels är det helt uppenbart så att i de förändringar som drivs fram och förespråkas ingår faktiskt eller potentiellt emancipatoriska inslag. Man behöver inte vara en särskilt driven dialektiker för att se att både emancipationsprocessen och hårdnande exploatiseringsprocesser pågår samtidigt såväl i t.ex. det svenska arbetslivet som i t.ex. Kina. Alltså finns det inget enkelt eller entydigt svar på frågan huruvida den väldiga migration av framförallt kvinnlig arbetskraft som pågår i Kina innebär emancipation eller exploatering, eller båda i en Slutsats:
För att upprätthålla och stärka fältets vetenskapliga legitimitet och den samhälleliga effekten ("nyttan") av vår forskning räcker det inte med att vara feminist. Det är vi säkert alla överens om. (Frågan är om det ens är nödvändigt att vara feminist för att kunna lämna goda bidrag till detta ständigt expanderande och allt mer heterogena och sammansatta forskningsfält, som vi har ett delat ansvar för att förvalta och utveckla.) Det primära är "god vetenskap". Den primära uppgiften och ansvaret är att så gott vi kan bidra till att förändra kunskapsläget (det är bara därigenom som vi med viss liten tillförsikt kan tro att vi som forskare bidrar till att förändra samhället). Men vi kan aldrig veta säkert i vilken riktning eller för vad vår forskning eventuellt har förändringseffekter. är "god" forskning har också som sagt olika mått och har alltid haft det. Det är inte bara något nödvändigt ont utan också, som jag ser det, någonting värdefullt att bejaka denna pluralitet och samtidigt tror jag på vikten av att hålla fast vid tanken om det vetenskapliga kunskapssökandets relativa särställning; särskilda krav och ansvar, regler som vi underkastar oss och skall följa, som inte religionsmakare, skönlitterära författare, journalister etc. har (de följer andra regler). Min önskan inför framtiden är att vi kunde i större utsträckning än hittills behandla frågan om heterogeniteten och det plurala i vetenskapen, både dess principiella grundantaganden och dess praktik. Vidare att vi försöker göra detta så sakligt och hederligt som möjligt. Referenser
Acker, Joan m fl (1992) Kvinnors och mäns liv och arbete. Stockholm: SNS Förlag. Bernstein, Richard J. (1983) Beyond Objectivism and Relativism. Oxford: basil Blackwell Boxer, Marilyn Jacoby (1998) When Women Ask the Questions. Creating Women´s Studies in America. Baltimore and London: The John Hopkins University Press. Engels, Friedrich (1894/1970 sv övers) Herr Eugen Dührings omvälvning av vetenskapen (Anti-Dühring). Stockholm: Arbetarkulturs förlag. Fraser, Nancy (1995) ”Pragmatism, Feminism, and the Linguistic Turn”. Ingår i Benhabib, Seyla, Judith Butler, Drucilla Cornell och Nancy Fraser och med introduktion av Linda Nicholson, Feminist Contentions. A Philosophical Exchange. New York och London: Hayek, Friedrich A. (1979) The Counterrevolution of Science. Studies on the Abuse of reason. 10 Jag kan inte låta bli att här skjuta in en not för att exemplifiera denna mening, och då tänker jag på min teoribildning och min nyckelterm ”love power”, myntad för att beteckna en specifik och exploaterbar mänsklig förmåga (se Jónasdóttir 1991/2003, 2002). I näringslivsdelen av Svenska Dagbladet 19 maj 2004 rapporteras i en artikel om en ny svensk energidryck som sägs förhöja kärlekslusten. Drycken säljs redan i mindre skala utomlands, men nu ska den hårdlanseras i Sverige (”på landests innekrogar”) och i ytterligare 15 länder. ”Kärleksdrycken”, som i tidigare medial uppmärksamhet beskrevs som ”Viagra för kvinnor”, ska nu, enligt företagets vd, marknadsföras med hjälp av nyckelordet lovepower. Jónasdóttir, Anna G. (1991) Love Power and Political Interests. Towards a Theory of Patriarchy in Contemporary Western Societies. Örebro Studies 7 and Göteborg Studies in Jónasdóttir, Anna G. (2003) Kärlekskraft, makt och politiska intressen. Göteborg: Daidalos. Jónasdóttir, Anna G. ”Kärlekskraft. Feministiska frågor och Marx metod”, i Häften för kritiska studier, 2-3-4 2002, s 16-32. Leijonhufvud, Jonas, ”Kärleksdryck utmanar Red Bull på krogen”, Svenska Dagbladet/Näringsliv onsdag 19 maj 2004. Lyotard, Jean-François (1979/1984 eng övers) The Postmodern Condition: A Report on Knowledge. Manchester: Manchester University Press. MacKinnon, Catharine (1987) Feminism Unmodified: Discourses on Life and Law. Cambridge Mass. and London: Harvard University Press Mouffe, Chantal, ”Democracy – Radical and Plural”, CSDBulletin Winter 2001-2002, Norris, Christopher (1996) Reclaiming truth. Contribution to a critique of cultural relativism. Shapiro, Ian and Alexander Wendt (1992) ”The Difference that Realism Makes. Social Science and the Politics of Consent”, Politics & Society. Vol 20, Nummer 2, s 197-223.

Source: http://www.oru.se/PageFiles/4717/Feminism,%20vetenskap.pdf